Kärlek - det värsta och det bästa.
Du har gjort så jag fått känna på båda.
Inte förhållande, inte ens kär - men så jävla nära.
Och att du nu bara är ett minne av förra året svider mer än vad jag kunnat tro.
Det skulle vara vi två. Vad hände? För jag har ingen aning. Helt plötsligt var du bara borta och jag var kvar här ensam.
Att du fick en sådan stor betydelse för mig är det jag hatar. Om jag inte var så beroende av att du fanns för mig hade det här aldrig hänt. Du var det vackraste jag fått och du var det hemskaste jag miste. Du fick mig att känna det bästa men nu även det värsta. Som hjärtat blir utslitet och du trampar på det. Sliter sönder det. Förstör mig.
Du var den första jag ville ha och fick innan jag hann tröttna. Du som var helt perfekt. Shit, det stämmer verkligen. Jag blir aldrig densamma från och med du.
