Så mycket som vill ut

Hat? Kärlek? Hat till kärlek?
Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Mitt liv äger, mitt liv suger.
Med Dig mår jag bäst, utan Dig vill jag försvinna.
Du är den ända som får mig att leva vidare och jag hatar det. Att jag blivit så beroende av Din existens och att Du finns. Jag kan inte tänka mig stå här utan Dig.
Och det är så sjukt. Vi träffas ju knappt. Och endå så snurrar min jord runt Din axel.
Kärlek. Har ni hört talas om det? Det vackraste som finns. Det som får dig att känna att du svävar på rosa moln. Men även det som får dig att gråta. Det som får dig att vilja dö.
Jag känner bara det negativa av kärleken nu.
Jag känner bara det negativa av Dig.
Jag måste gråta för att må bra. Fast ändå. Tårarna känns förbryllande fylliga. Kanske hela mitt hjärta följer med i tårarna. För det känns nästan så.

Ogaaamsvwsnfizwjuefrng3aaobkrph8-z3nhvjfo2uh6zb9y0pyt70j75yqzn-hpkgan8wmgo9nodc99e1dsxusmt8am1t1uhldaase3ruacz-9zyjdppkklc_e_large



Du är allt jag behöver. Och jag hatar det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0